Jaha nu är det den sista lovdagen och jag ligger sömnlös i sängen, vet inte vad som är fel eller varför jag inte kan sova men här lligger jag i alla fall och tänker. Tänker på livet i allmänhet, och nu tänker ni säkert "åh hon är 14 år, vad vet hon om livet? Hon har ju precis börjat leva."  Men jag kan säga er att jag vet mer om livet och sett mer än ganska många vuxna. Jag vet att livet inte alltid är lätt och att man inte ska räkna med det heller, jag vet att man inte ska ha för höga förväntningar på livet för då blir man oftast besviken. Jag vet att men inte heller ska ha för höga krav på människor för de är som sagt bara människor och människor gör fel, så är det bara det finns inget man kan göra åt det. Jag vet att man inte heller ska ta sina vänner förgivet för om man gör det och inte uppskattar dem finns det till slut ingen kvar så vaknar man en dag och undrar vart alla tagit vägen och upptäcker att man inte har någon att vända sig till när det verkligen gäller. Jag vet också att man som tjej ska veta hur man beter sig och förväntas vara liten och oskylldig. Men just nu orkar jag verkligen inte med något av det här, vill bara lägga mig under täcket och sova genom hela 8an så jag slipper allt. Det är inte skolan jag vill slippa eller att träffa folk som inte gillar mig. Det händer annat i mitt liv som jag vill kunna hoppa över, jag skulle vilja vakna igen när det är dags för sommar lov igen så jag har mer tid på mig att tänka igenom allt för jag kommer inte klara det här och samtidigt sköta skolan. Mina betyg kommer vara ännu sämre än de jag fick förra året, och det är inte för att jag inte kan för jag vet att jag kan. Det är bara det att jag inte orkara vara lika stark längre nu när jag också förlorat några av mina vänner under sommaren. Det är en sak jag inte fattar bara, hur kan man förlora en vän för att man börjar tycka om någon? Visst jag förstår hur du tänker men jag undrar ändå hur du kan bli så äcklad av mig för att (skriver ej vadi bloggen) att du sprider vidare det till folk även fast du lovat att du inte skulle säga nått. Det är så lågt att du gjorde det att det är helt sjukt och du ljög tydligen när du sa att du var glad för min skull, och när du lovade att inte säga nått, och när du dagen efter ville träffas. Men jag är ändå inte ledsen, är bara tacksam över att du visade mig hur lite du värderade vår vänskap så jag inte sa fler saker till dig som jag senare skulle få ångra. Det finns i o försig inget mer för mig att berätta för dig för du vet typ allt om mig så när du ändå håller på kan du väl sprida resten av alla saker jag sagt till dig?

Oj vilket pms inlägg det blev men mår skit och ville bara skriva av mig nånstans